Idag var jag åter igen på ett besök på kvinnokliniken, det känns som jag har varit där hur många gånger som helst sedan Disa dog. De har ju inte hittat några fel på vare sig mig, Peter eller Disa. Det känns ju iaf skönt att det inte var något som berodde på en själv eller att det var något genetiskt fel, nu vågar vi ju försöka igen :)

Var sedan och handlade några julklappar till grabbarna och Peter. Överallt bombarderas man av babysaker och kläder, när jag stod i en kö handlade kvinnan framför mig de sötaste babykläder till en flicka. Då känns det som om någon skulle ha stuckit kniven i bröstet och vridit om... det är fruktansvärt jobbigt! Jag skulle ju också ha handlat gulliga kläder till min dotter, den röda klänningen jag såg idag skulle hon ha haft på sig på julafton... VARFÖR är livet så förbannat orättvist???