Idag skulle min pappa ha fyllt 68 år. Han dog för tre år sen, genom en olycka när han på motorcykel krockade med en älg. Det var helt overkligt att han kunde försvinna, iaf på det sättet.

Vill hedra honom på denna dag och säga att jag saknar dig något oerhört pappa!  

Hur orkar man fortsätta leva när man har förlorat ett barn? Svaret är enkelt; man har inget val... alternativet är ju att lägga sig ner och dö och det lockar inte. Istället så kämpar man genom vardagen och hoppas att nästa dag inte ska bli så nattsvart som de värsta dagarna är. De flesta dagar är så där lagomt grå med enstaka inslag av sol.

Ikväll var vi med grabbarna och tittade var Disa ligger begravd. Jag tror de både tyckte det var bra att veta var hon finns samtidigt som det självklart var väldigt jobbigt.